30 år är en lång tid, och att spendera 30 år med samma person är i sig en bragd. Utav dessa 30 år som gifta har några år delats med mig, er dotter, som vid många tillfällen aldrig har förstått förtjusningen i att skaffa ett barn eller den lycka som uppstår så fort jag gör något bra. För mig så komplicerar min existens till många situationen då jag oftast är ganska jobbig och besvärlig. Men nu har ni hållit ihop och vem hade kunnat ana det.

Ett pärlbröllop

Idag på retoriken var det dags att hålla ett högtidstal. mitt, som var om mina föräldrars kommande? bröllopsdag.

Pappa, du är med dina rutiga skjortor och lammullströjor en utav de lite mer traditionella pappor jag mött på och samtidigt som du avskyr den yngre generationens stress så anammar du den rosa underbarhet som jag lärt dig att se. Hur du nu kunde falla för mamma som är din raka motsats får mig att förstå att kärleken är hopplös och inget man kan styra över.

Mamma, du är inte som någon annan mamma. Du är den person som alltid sagt att sjukhus är fällor och att en promenad och ett glas vatten kan göra vem som helst frisk. Du förstår dig inte på de som vill vara som alla andra och inte heller då när pappa ska vara som han alltid har varit.

För mig har det alltid varit vi tre och jag vet att det kommer att hålla hela vägen. Vi är som ett lag, ett riktigt bra hockeylag och vi bråkar, argumenterar, skriker, gråter och förlorar tillsammans samtidigt som vi skrattar, leker, äter mat, spelar golf och vinner tillsammans.

30 år symboliserar ett pärlbröllop. Ni symboliserar den pärla som ligger bevarad innanför ett vackert snäckskal och som ligger ostörd på havets botten. Ni är tillsammans oknäckbara och jag hoppas att få stå här och prata när ni firar 60 år tillsammans.

Skål för mamma och pappa!